För en gång skull gjorde jag vad jag hade planerat. Kanske också mycket för att jag hade Emma som sällskap, då bangar man inte. Simmat 1000m och det lagom fort. Sen brände vi våra kroppar under lampor, jättetrevligt och mysigt.

Men nu stter jag här blåfrussen och väntar på att mamma ska göra pirran klar. Ja vi ska tydligen få gäster och äta middag klockan tre cirkus. Vad är grejen liksom?

Åh nu skriker hon igen. Gah. Hejdå